Sagoberättare

Till lärare och föräldrar med barn i låg- och mellanstadiet

I syfte att stimulera barnens fantasi och öka deras intresse för naturen, besöker jag ibland skolor och berättar skrönor och sagor om vittror, tomtar och troll.


Jag tillåter även naturväsen att befolka skogarna idag och vill med detta göra barnen uppmärksamma på naturen som något levande där vad som helst kan hända, bara man använder sin fantasi.


Om du tror att detta kan vara av intresse för din skola så ber jag dig ta kontakt med mig. Jag vänder mig främst till barn i 6–10 årsåldern.

Folksaga

För mycket, mycket länge sedan berättas följande:


På en gård i Östergötland bodde en familj där modern i huset för några veckor sedan hade fött ett barn. Precis som det plägades förr stod vaggan med det lilla barnet i köket så att mamman kunde ha god översikt över det. Speciellt viktigt var det eftersom barnet ännu inte var döpt och därför löpte risk att bli trolltaget.


En tid därefter hände det något… Barnet förändrades, sov inte på nätterna, fick grova anletsdrag, stora glosögon - något var fel, mycket fel. Mamman oroade sig så mycket att hon gick bort till sin granne som hon visste kunde se saker i det fördolda och bad henne om råd om vad som skulle kunna vara fel med barnet. Gumman som var en så kallad klok gumma tittade på barnet och konstaterade snart att barnet var en bortbyting.


Ve och pina - vad skulle man göra? Mamman fick rådet att ta ett ägg, dela det så att det blev två små skålar. Hon skulle också gå ut i skogen, ta en grantopp och barka av den så att den skulle kunna användas som visp. Sedan skulle hon ställa sig i köket, väl synlig för bortbytingen, och vispa sockerkakssmet i den lilla äggskålen.


Sagt och gjort. Mamman gjorde som hon hade blivit tillsagd och tittade med ett halvt öga bort mot vaggan. Trollungen blev omåttligt nyfiken. Han sträckte på halsen och ögonen blev stora som tefat. Tillslut kunde han inte hålla tyst utan sa ”Oj, oj, oj tre ekskogar har jag sett växa upp och ruttna ner men aldrig har jag sett någon vispa smet i en så liten skål!”. ”Jaså du!” skrek mamman, ”Du är sådan du! Jag vet nog hur man beter sig mot sådana som du!”. Och så började hon elda vedspisen så att den tillslut var alldeles röd. Hon skulle just ta trollungen och kasta honom i ugnen, då trollmamman kom som en virvelvind in i köket… 

Hon ryckte upp sin trollunge ut vaggan och slängde ner människobarnet samtidigt som hon skrek att ”Så ont som du hade tänkt göra med mitt barn hade jag aldrig gjort ditt!” och så sprang hon till skogs.


Mamman var mycket lycklig. Nu hade hon fått sitt lilla rosiga barn tillbaka och tänk jag tror egentligen inte att hon skulle ha gjort trollungen illa, men hon var ju tvungen att skrämmas för att få sitt barn tillbaka.